Rapport från Holland...

Rapport från Holland...

Om bloggen

Vi heter Susanne Karlsson och Annika Jarl Ljungsten och jobbar som sjuksköterskor på Strokeenheten (avd 24) på Centralsjukhuset i Karlstad. Vi är först ut i ett projekt för erfarenhetsutbyte som Landstinget i Värmland startat upp med Jeroen Bosch Hospital i Hertogenbosch i Holland. Där kommer vi att under två veckor studera hur de på en neurolog- och strokeavdelning arbetar. Här ska vi dagligen försöka dela med oss av våra erfarenheter under vår vistelse.

Vi blir glada om ni skriver en hälsning till oss när ni följer oss på bloggen.

Onsdag den 21 april

dagbokPosted by Annika o Susanne Thu, April 22, 2010 00:06:47

En tidig morgonpromenad på väg till ”jobbet” i riktig höstlik kyla. Nu verkar det vara slut på sommarvärmen här och vantar vore skönt…

Dagens jobbdag blev mest sönderhackad. Efter lite morgonjobb deltog vi på avdelningens MDO (multi disciplinair overleg) – motsvarigheten till vår rehabkonferens. Man har detta möte fördelat på två dagar för respektive del av avdelningen, onsdagar kl 8 och torsdagar kl 14. Här deltog tre (!) underläkare, en (!) sjuksköterska, en vårdplanerare, AT, SG och logoped samt en läkare från rehabiliteringsavdelningen i våningen under dit en del patienter remitteras. Under mötet satt de olika yrkesgrupperna med varsin journal och läste högt för varandra. Därefter följde en kort diskussion och sen enades man om vart patienten skulle flyttas efter utskrivning från avdelningen. Alla dokumenterade i sina respektive journaler under mötet. En av läkarna var vänlig nog att kort sammanfatta efter varje patient.

Strax före lunch vi fick möjlighet att göra en intervju med en av avdelningens studenter, Linda, 21 år som snart påbörjar sitt tredje år på sjuksköterskeutbildningen. Hon har en studentanställning på avdelningen om 36 tim i veckan (vilket utgör heltid). Hon arbetar på avdelningen men två dagar varannan vecka tillbringas med teori i skolan. Utbildningen är totalt fyra år och pågår i princip på samma sätt under resten av utbildningstiden.

När Linda var liten låg hon själv på sjukhus vid ett flertal tillfällen. Hon berättade att hon gick runt bland de andra barnen för att hjälpa dem. Hon trivdes så bra där och ville inte alls åka hem när det var dags! Hon ville ju bli sjuksköterska!

Sen tog livet andra vändningar och hon påbörjade en lärarutbildning men ändrade sej efter en tids studier och påbörjade till sist sin sköterskeutbildning.

Hon trivs bra på avdelningen och tycker att det är ett utmärkt sätt att kunna jobba och tjäna pengar samtidigt med studierna. Än så länge har hon bara behörighet att utföra vissa uppgifter på avdelningen men antalet uppgifter ökar förstås med tiden.

Linda tycker att det är bra arbetsklimat och att det är ett starkt ”team” som jobbar där. De bryr sej om varandra och de har en bra och stöttande chef. Ibland har hon synpunkter på arbetsplaneringen, som hon tycker skulle kunna förbättras för att arbetet ska gå smidigare.

Varje student tilldelas två handledare, men det är inte säkert att det alltid är någon av handledarna som jobbar samtidigt som studenten på avdelningen. Studenterna är ju en arbetskraft och räknas in i schemaläggning av personal.

Efter lunch deltog vi på ett studentmöte som hålls en gång per månad med avdelningens studenter (totalt 14 st i olika nivåer) tillsammans med vårdläraren för att stämma av hur det går för dem på avdelningen. Här finns utrymme för alla sorters frågor och funderingar. Läraren var snäll och sammanfattade för oss efter varje punkt de diskuterade på mötet.

Det nya utbildningssystemet , som nyligen påbörjats, går ut på att studenten tillbringar de första två åren i skolan och därefter själva kan välja om de vill ha en anställning på sjukhuset och läsa mindre teoretiska delar i skolan eller fortsätta i skolan och ha mindre praktik – då endast med ett statligt stöd om ca 1 500 kr i månaden. Detta efterskänktes av staten efter genomförd och godkänd examen. I annat fall skulle hela beloppet återbetalas. En sköterskestudent som har sin anställning på sjukhuset tjänar ca 11-12 000 kr lite beroende på utbildningsnivå.

Om man gått fyra år i skolan finns en möjlighet att gå som ”trainee” ett år på sjukhuset efter legitimation och de tjänar då som en nyutbildad sköterska.

Att som student har två handledare på en avdelning är något som uppskattades av den student vi intervjuade eftersom det var större chans att någon av dem var i tjänst samtidigt som studenten.

Det hann även bli ett kort möte med ett par administrativa chefer för att diskutera alternativa resvägar hem eller möjligen längre vistelse här. Vi får se om det blir flyg, tåg, en roadtrip eller några extra dagar i Den Bosch…

Att låna en av rullstolarna på sjukhuset är kanske inget transportalternativ...

Undrar om nån tar upp oss om vi bestämmer oss för att lifta....?

Dagen avslutades med ett besök/beskrivning av TIA-mottagningen. Det är verkligen nåt vi borde praktisera hemma i Wermland! Istället för att spendera flera dyrbara (både för patient och Landsting) vårddygn på sjukhus som mest fylls av väntetid, finns här möjlighet att under en dag få genomgå samtliga ”ordinarie” undersökningar, såsom: CT, duplex, lungröntgen, blodprover, EKG, blodryck- och pulskontroll samt undersökning/möte med neurolog. Patienterna remitteras från husläkarn eller neurologmottagningen. Man kan ta emot fyra patienter per dag och man har öppet kl 8-17 måndag – fredag. Flera av avdelningens sköterskor turas om att jobba på TIA-mottagningen, som i princip är fullbokad varje dag i veckan.

Sen blev det promenad hemåt. Torget var fullproppat av torghandlare av olika slag. Det verkar vara mest populärt att sälja tyger, men även frukt, skor, smink, kläder finns att tillgå.

Shoppade en macka till kvällsmat (har börjat influeras av Holländarna…) på vägen hem.

Kvällen ägnades till största delen åt att skriva utvärderingsunderlag på engelska samt de dagliga raderna i bloggen.

Bye bye, eller doiiii, som de säger här i Holland!

Sôv gôtt!

Susanne & @nnika

  • Comments(0)//hertogenbosch.ljungsten.com/#post9